Det är en lagstadgad uppgift. Försvarsmakten ska stödja och ge handräckning till andra myndigheter för att trygga samhället, upprätthålla ordningen och förhindra terroristbrott. I praktiken innebär det att Försvarsmakten stödjer andra myndigheter med personal och material när en annan myndighets resurser inte räcker till.
Myndighetssamarbetet är för det mesta rutinartat och fungerar som ett länge inkört och välsmort maskineri. Det handlar om flera hundra handräckningar per år. Vanligtvis är det polisen eller räddningsverket som ber om hjälp. De vanligaste uppdragen berör röjning av krigstida ammunition, isolering av områden och eftersökning av personer. Andra stödjande uppdrag kan till exempel handla om en handräckning vid släckningen av skogsbränder. Försvarsmakten erbjuder sitt stöd till andra myndigheter dygnet runt.
Under den pågående coronakrisen har samarbetet varit tätare än vanligt. Till exempel beväringar och personal från Nylands brigad bistod polisen vid gränskontrollen till och från Nyland under mars och april i år. Andra handräckningar har berört säkerhetskontroller för gränsbevakningen och att säkra kapaciteten för sjöräddningen. Också inom myndighetssamarbetet med hälsovården har Försvarsmakten bidragit med personal och materiel för att bekämpa spridningen av pandemin.
Med jämna mellanrum blossar diskussioner om behovet av allmän värnplikt upp i offentligheten. Kritikerna ifrågasätter ofta det ändamålsenliga med systemet och efterlyser en mer meningsfull användning av beväringstiden. I det offentliga samtalet förbigås ofta den omfattande handräckningen Försvarsmakten ger andra myndigheter. Vem skulle sköta den om det inte finns en tillräckligt stor massa som har den beredskapen dygnet runt?
Myndighetssamarbetet är i grund och botten en typisk vinn-vinn-situation. De andra myndigheterna får tillgång till kunnig personal och lämplig materiel. Försvarsmakten och beväringarna får erfarenhet av att hantera exceptionella händelser “på riktigt”, det stödjer beredskapen och är en central del i huvuduppgiften att försvara Finland.
Men kontinuerliga handräckningar kräver också mycket gemensamma övningar. Det krävs därför en tydlig styrning och samordning på statlig nivå. Alla uppdrag som avviker från rutinerna kräver resurser. Försvarsmaktens handräckningar måste därför gå hand i hand med finansieringen av myndighetssamarbetet.
