En fråga som ibland dyker upp, och så även i år, är frågan om meningen med allt jäkt och arbete. Mina tankar här täcker på intet sätt allt i detta tema, men jag hoppas du får tag på meningen i dessa rader.
Vår primära uppgift är klar för oss alla. Den blev igen på ett fint sätt tydlig, då en av våra militärpoliser, uppvuxen i vårt västra grannland, gav ett rappt och entydigt svar på varför han står i duggregnet och utför sin uppgift: “Jag är här för att försvara mitt hemland”.
Lika tydligt är det upplagt för oss hur det är meningen att vi bemöter varandra. Vår uppgift är att försvara människovärdet, och då står det klart att vi försvarar det också i våra möten med varandra.
Men tillbaka till att se meningen i allt jäkt och arbete, vilket ibland är uppriktigt svårt. Vi har svårt att se meningen bakom beslut vi möter eller personer vi stöter oss med. Dessa stunder kan bjuda oss en mening i det, att de utmanar oss att utveckla vårt eget sätt att möta motgångar, eller i det att de väcker hos oss en klar känsla: “Det är inte meningen att det ska vara så här”.
Vi människor äger en inbyggd uppfattning om rättvisa, om att livet är viktigt och bör skyddas och behandlas rätt. Den här tanken ligger i kärnan av vårt handlande även i militären. Det intressanta är att de populära tankar som vädras idag, härledda från tänkare som Nietzsche eller Sartre, om att vi kommer från intet och färdas till detsamma, inte direkt inspirerar till tankar om mening.
Däremot förankrar Julen oss stadigt i ett sammanhang. Julen påminner oss om att livet är en gåva, given av Skaparen åt alla, att varje liv, ditt och mitt, i Guds ögon var värt att födas till jorden och ge sitt liv för. Om Gud tänker så här, kan det få inspirera även oss och ge oss mening i vårt arbete för varandra.
Tänk vad Julkrubban talar om då vi stannar inför den och hur mycket bättre vi orkar, då vi ser en mening i det vi gör.
Jag vill önska Dig och de Dina en varm, vilsam och meningsfull Jul!
