Rysslands anfallskrig i Ukraina är inne på sitt fjärde år, och ukrainarna fortsätter ihärdigt och hjältemodigt att försvara sig. Militär makt har använts och används i Mellanöstern. Samverkan mellan Kina och Ryssland lyfts fram regelbundet. Det senaste exemplet på ländernas samarbete är deras gemensamma flottmanöver på Stilla havet. Det som händer långt borta kan påverka säkerhetsläget också i vårt närområde. Den ryska skuggflottans verksamhet och Rysslands väpnade styrkors skyddsåtgårder har ökat den militära aktiviteten till sjöss i Östersjöregionen. De militära handlingarna i anslutning till Ukrainas försvarsstrid har spridit sig till ryskt territorium – och också till närheten av Natoländer. Således är det självklart att det är Finlands, EU- och Natoländernas och våra partnerländers skyldighet att förbereda sig. Vi upplever ett flerårigt brytningsskede, när det gäller våra säkerhetssystem, och därför tycker jag vi nu om någonsin kan leva efter ordspråket: ”Si vis pacem, para bellum” (Vill du ha fred, förbered dig för krig).
Nylands brigad bidrar till den här viktiga beredskapen. Vi är beredda att bidra med vår prestationsförmåga som en del av Marinen, och vi upprätthåller alltså den beredskap vi har beordrats. Vi utbildar krigstida trupper för brigadens och andra ledningsinstansers behov. En betydande del av de krigstida trupperna består av reservister. Därför gör vi varje dag vårt bästa för att erbjuda beväringarna en så bra utbildning som överhuvudtaget möjligt. Med det i åtanke tränar vi också reservisterna, som placerats i sina krigstida trupper, och förutsätter att de i gengäld presterar så gott de kan. Inget tema i utbildningen, som förbereder oss för krigshandlingar, är så enkelt att det inte bör övas med största noggrannhet. Individens funktionsförmåga och truppens prestationsförmåga är något som upprätthålls och utvecklas i det dagliga arbetet och i tjänstgöringen.
Det är finländarnas uppgift att försvara Finland, och i och med medlemskapet i en militär allians främjar hela alliansens prestationsförmåga den kollektiva avskräckningen och det kollektiva försvaret. Medlemskapet i en militär allians har också inneburit att det militära försvarssamarbetet mellan de allierade länderna har breddats och fördjupats. Vi fortsätter samarbeta med svenska marinen, USA:s marinkår och estniska marinen. Det är viktigt att vara medveten om att Nylands brigad på egen hand ska kunna utföra de uppgifter som vi har beordrats som en del av sjöförsvaret. Försvarssamarbetet kompletterar alltså sjöförsvaret. Vi utgör själva en stark länk i en stark kedja, och tillsammans är vi starkare. Det som är glädjande är att Finlands försvarssystem inklusive sjöförsvaret är i gott skick och att prestationsförmågan i försvaret svarar på de krav det rådande läget ställer. Sjöförsvaret har utvecklats och fortsätter att utvecklas målmedvetet.
Det viktiga enligt mig är kvaliteten i vardagen: utbildningen och övningarna ska förberedas väl och genomföras med ett funktionssäkert och utvecklingsinriktat grepp. Varje dag kan vi prestera lite bättre – då behöver vi inte rusa fram utan kan kontinuerligt och målmedvetet fortsätta göra framsteg. Den kontinuerliga förbättringen gäller rekryter, jägare, gruppchefer, officersaspiranter, reservister, anställd civil- och militärpersonal – oss alla. Nylands brigads främsta produkt är en prestationsduglig krigstida trupp. Vid sidan av trupproduktionen bidrar vi till den kollektiva prestationsförmågan genom att upprätthålla beredskapen som beordrats oss. För att kunna uppnå dessa målsättningar ska både varje individs kunnande och funktionsförmåga och alla våra truppers prestationsförmåga motsvara de krav som uppgifterna ställer. Jag ser tänkesättet ”beredskap genom kunnande” som en ledande tanke för oss.
Allt detta kan sammanfattas så här: läget kräver att vi är beredda. Vi är redan förberedda och vi fortsätter att utveckla vår beredskap. Kvaliteten i vardagen utgör fundamentet till hur vi utformar och upprätthåller vår prestationsförmåga. Vardagen på Nylands brigad bör alltså tas på allvar, men inte för allvarligt.
