Vägen till översättare
– Jag blev översättare lite av en slump egentligen. Som så mycket annat här i livet går det ju inte alltid så att man själv styr och väljer, berättar Ollila.
Han har arbetat som tutor, språkgranskare, varit praktikant på finska ambassaden i Norge, haft heltidsanställning som översättare på Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och även jobbat som tolk. Ollila påpekar ändå att han inte är en auktoriserad translator, även om det är hans nuvarande arbetstitel. Det mest givande i översättarens arbete är den ständiga lärprocessen, eftersom han lär sig både om ämnet han översätter och språket i sig.
Språket som demokratifråga
Enligt Ollila är språket mycket viktigt för vår demokrati. Det gör att man kan vara en aktiv medborgare och inte utsättas för desinformation.
– Med starka kunskaper i modersmålet kan man både uttrycka sig och förstå vad som händer runt omkring en, menar han.
Som översättare vid vårt svenskspråkiga truppförband ser Ollila sitt arbete som en viktig insats för Finlands tvåspråkighet. Här ska material finnas på ett fungerande språk som är gott och vårdat.
Översättare i framtiden
Översättningsverktyg är något som har utvecklats enormt under de senaste åren. Ollila säger att man inte ska vara bakåtsträvande, men AI ska ses som ett verktyg i översättningsarbetet. Han använder själv ändå inte AI på grund av data- och informationssäkerheten. Samtidigt påpekar han att AI ändå inte är något revolutionerande för översättningar, utan endast ett mera effektivt verktyg än andra. Därmed hoppas han att människan alltid kommer vara kärnan i översättningsarbetet i framtiden, eftersom han vill tänka själv och göra sina egna formuleringar. Om översättningsarbetet i framtiden endast handlar om korrekturläsning av AI-producerad text, kommer han att ha sadlat om för länge sedan.
Myten om språkhuvudet
Ollila uppmuntrar alla att lära sig främmande språk. Det är allt mera meriterande i dagens värld, eftersom allt färre i Finland lär sig språk.
– Jag tycker inte att det existerar något som ett språkhuvud eller språkgeni, utan om man har ett brinnande intresse för någonting är det helt naturligt att man lär sig det, säger han.
Det viktigaste är att man hittar sitt eget sätt att lära sig, är förberedd på att det tar tid och att man måste anstränga sig, men lika viktigt är det att vara nöjd med de små framstegen.
– Det är ingen som någonsin har ångrat sina språkstudier: ”Äsch, jag borde inte ha lärt mig tyska eller arabiska,” understryker Ollila.
