Länge var brigaden i praktiken tvåspråkig, där det svenska och det finska blandades och nya ord och uttryck skapades. Militärslangen lever och frodas, och snabbt finner man gemensamma sätt att kommunicera, då det uppstår situationer där intentionens klarhet är livsviktig.
Sett ur beväringens perspektiv kan brigaden även te sig trespråkig, då man talar svenska, finska och dialekt. Mitt eget språk berikades rejält under ett år, och vissa ord blev kvar i min egen språkbild, till exempel orden ”struka” (elektricitet) och ”tresu” (trasa). Bägge med ursprung i Östnyland. Själv är jag född i Helsingfors och uppvuxen i Esbo, så mitt bidrag till den gemensamma språkutvecklingen var väl främst långa vokaler och en avsaknad av konsonant i slutet av de flesta ord som slutade på vokal + r.
Jag hade i år glädjen att tillbringa svenska dagen på Nylands brigad och noterade att brigaden numera är fyrspråkig: Förutom de tre nämnda här ovan har även engelskan tagit sig in i språkbilden, främst tack vare de amerikanska marinkårstrupperna närvaro på brigaden. Engelska är sedan länge ett globalt lingua franca, och den nu tjänstgörande generationen har sedan småbarnspedagogiken anammat det engelska språket som en del av sin vardag.
Flerspråkighet är en bra sak. Interoperabiliteten, fundamentet i vår Nato-gemenskap kommer att gynnas av att beväringar, reservister och personal talar en god engelska. Men det är också viktigt att komma ihåg att modersmålet är känslospråket. När det hettar till är det oftast vårt första språk vi tyr oss till.
Passande nog brukar man på engelska kalla svenska dagen för Swedish Heritage Day, fritt översatt det svenska (kultur)arvets dag. Som svenskspråkiga i Finland finns det allt färre platser och tillfällen där vi fullt ut kan använda oss av vårt modersmål. Därför är det viktigt att bevara och upprätthålla det svenska vid Nylands brigad, nu och för alltid.
I Fanbäraren visar vi regelbundet upp brigadens stridsduglighet. I det här numret lyfter vi upp dem, som ser till att stridsdugligheten upprätthålls, nämligen underhållet. Utan mat, mekaniker och hälsovård stannar även det mest välsmorda maskineri.
