Före inryckningen har man vanligtvis hört en hel del om militären, men det är ändå svårt att veta exakt vad som väntar bakom brigadens portar. Därför präglas de första veckorna främst av allmän information och anpassning till det militära livet.
Rekryt Kim Bergdahl från Sibbo funderade främst på striktheten i militären innan han ryckte in.
– Min pappa har berättat för mig att det på hans tid förekom mycket skrikande och att den militära disciplinen var hård. Jag tycker att jag har fått ett sakligt bemötande och att det inte har varit alltför strängt, men samtidigt har de militära reglerna varit påtagliga, säger Bergdahl.
Rekrytskedet spenderar han på Pionjärkompaniet och hoppas på att bli militärförare. Han är utbildad lastbilschaufför från Careeria i Borgå och har C-körkort från tidigare.
– Jag hoppas på att få erhålla CE-kortet under min tid i militären, det skulle vara som ett plus med att vara här.
Ur rekrytens perspektiv har vardagen inte varit tråkig, då dagsprogrammet varierat från dag till dag. Ändå finns det dagliga rutiner som är konsekventa och inte förändras.
– Den inre ordningen, det vill säga hur beväringarna ska bete sig, hurdan utrustning de ska ha på sig och hur stugan ska se ut är saker som är oföränderliga. Det är också viktigt att ha på sig kläderna på ett korrekt sätt och att bädda sin säng rätt.
Att rekryterna lär sig den militära disciplinen och kommer in i de dagliga rutinerna är viktigt för att verksamheten ska fortlöpa så smidigt som möjligt.
– Förutom lektioner och annan allmän militär utbildning har vi bland annat lärt oss att gå i formation och att gå i takt. Vi har också haft de första lektionerna som hör till vapen- och skjututbildningen. Nästa vecka väntar den första övernattningsövningen, som jag ser fram emot, menar han.
Än så länge har den fysiska biten av militären inte vållat några problem för rekryt Bergdahl.
– Den första dagen då vi fick allt material var tyngst. Coopers löptest var också tungt att ta sig igenom. Stridsutrustningen och väskan har däremot inte känts tung. Överlag var den första veckan mer ansträngande än jag hade förväntat mig. Jag tänkte att det skulle vara en lätt start men du kastas egentligen rakt in i smeten.
En stark samhörighetsfaktor som är unik för Pionjärkompaniet är att kompaniet alltid, då man går i formation till maten, sjunger ”Pioneerien taistelulaulu.”
– Det är trevligt att gå i takt till sången och kompaniet står ut på det sättet.
Mentalt tyngre än väntat
För rekryt Anton Salminen från Lovisa har inryckningen gått bra. Han kom till militären med ett öppet sinne, och han har hittat en uppgift som har fångat hans intresse.
– Jag har ansökt till tjänsten som fritidsombudsman vid Beväringskommittén. Jag tror att jag skulle passa i rollen och kunna inspirera beväringarna till att idrotta mer. Tidigare har jag varit tränare i fotboll och innebandy, och jag har också flera domarutbildningar bakom mig, säger Salminen.
Han spenderar sitt rekrytskede på Granatkastarkompaniet och tycker att kompaniet varit rätt ställe för honom. Stugkamraterna är trevliga och undersergeanterna är sakliga. Även stampersonalen är tillmötesgående.
– I det stora hela har kompaniets verksamhet fungerat bra. Under natten kan det emellertid bli varmt och luften kännas tjock, säger Salminen som ryckte in i början av juli.
Rekrytskedet innefattar samma tematiska helheter som alla andra rekryter går igenom, oavsett vilket kompani de tillhör. Salminen kan därför bekräfta att han, liksom Bergdahl, främst har haft lektioner och annan allmän militärutbildning.
– Det tyngsta har ändå varit det mentala. Att sitta inne i två veckor utan att få träffa sin familj och sina vänner, med undantag för anhörigas dag, kan få en att känna sig lite instängd.
Salminen har noterat att cheferna nuförtiden är tålmodiga och förstående, vilket hans pappa hade sagt att var annorlunda på hans tid.
– Enligt min mening verkar det ha varit strängare förr i tiden, att du skulle ha fått väldigt mycket kritik för minsta lilla misstag. Nuförtiden är bemötandet sakligt.
Socialkuratorn hjälper vid behov
Den stora omställning som sker när man rycker in kan innebära att beväringar behöver anlita brigadens stödtjänster.
Till stödtjänsterna hör socialkuratorn, militärpastorn och läkartjänsterna som erbjuds av Dragsvik hälsostation. Också Beväringskommittén ingår i stödorganisationen, och tandvården i Obbnäs finns tillgänglig för beväringarna vid Nylands brigad.
Enligt socialkurator Jonas Streng anlitas stödtjänsterna som flitigast under grundperioden. Beväringarna har då flyttat in till en ny omgivning med regler och direktiv som de snabbt måste anpassa sig till.
– Hur snabbt en beväring anpassar sig varierar från person till person. För en del kan anpassningen ta lite längre tid, vilket kan orsaka stress. Stressen kan sedan ta sig uttryck i form av ångest, som längre fram påverkar motivationen för militärtjänstgöringen, säger Streng.
För vissa kan militärtjänstgöringen vara den första gången man är borta hemifrån, och för en beväring kan det kännas som ett stort kliv att bo tillsammans med ett stort antal människor.
– Enligt värnpliktslagen ska varje beväring ha rätt till hjälp i sociala frågor. Därför ska det finnas en socialkurator på varje brigad.
Socialkuratorn är sakkunnig inom socialskydd och socialtjänster, men erbjuder även kuratorstjänster ifall en beväring är i behov av psykosocialt stöd. Socialkuratorn fungerar också som ombudsman vid olycksfall.
– Socialkuratorn ska stödja truppförbandets psykiska och sociala förmåga. Hen ska ha ett brett kunnande inom flera olika områden för att kunna koordinera och hitta de rätta tjänsterna. Med en socialkurator ska beväringarna kunna prata om vad som helst.
