– Det finns några undantag, en handfull som blivit befordrade till överstelöjtnant i reserven, men de är ytterst få, berättar Åbobördige Kuusela.
Till uppdraget har även hört utbildning vid Nylands brigad, även om han själv gjorde militärtjänsten vid kustartilleriet på Gyltö.
– Jag gjorde min beväringstjänst 1999 och hemförlovades i slutet av året. Jag var en av de första som hemförlovades som underlöjtnant från kustartilleriet. De tidigare var ännu fänrikar.
I och med att kustartilleriet sedermera lydde under Nylands brigad, har även Kuusela kommit att delta i det frivilliga försvarsarbetet på det andra inhemska.
– Visst var både jag själv och andra litet spända då vi skulle komma till ett svenskspråkigt truppförband. Skulle alla klara sig där om man inte talar så flytande svenska? I praktiken är det ändå i huvudsak på finska man kommunicerar under de repetitionsövningar vi deltar i. Men inte är det någon som haft några större utmaningar med den saken.
Har provat på det mesta inom frivilligt försvarsarbete
Under resan från underlöjtnant till kommendörkapten har Tero Kuusela hunnit med det mesta inom frivilligt försvarsarbete. Han har deltagit som reservist i övningar, han har både lett och planerat övningar, hunnit med internationell verksamhet och även planerat större utbildningshelheter. Mycket av verksamheten har skett via Försvarsutbildningsföreningen MPK.
Kuusela minns ännu hur han slogs av hur annorlunda reservistverksamheten var, jämfört med beväringstjänsten.
– När jag sedan deltog i en repetitionsövning var det en helt annan värld. Och det är det fortfarande. Nu när man varit med under en lång tid märker man på sådana som deltar i en repetitionsövning relativt snabbt efter beväringstjänsten att reservistverksamheten är helt annorlunda. Det är på sätt och vis mycket mera avslappnat, inte lika mycket bugande och bockande och sånt, utan man sitter i samma båt.
Ibland har det även varit med beväringar på reservistövningar som Kuusela har lett.
– Kanske det var en större chock för dem när de leddes av en reservistchef, som ledde dem på ett helt annat sätt. De behövde inte säga herr till någon, vara tysta och hålla inne med alla egna idéer utan alla uppmuntrades att våga prata och göra iakttagelser och dela med sig av dem.
Under intervjun kommer det fram hur mycket Kuusela brinner för det frivilliga försvarsarbetet. Det är inte ordnar och utmärkelser som motiverar honom, utan motivationen kommer från att vara med och upprätthålla ett trovärdigt försvar.
– En gång var vi och lade ned en krans vid hjältekorset på Sandudds begravningsplats, och när vi sedan tittade på hjältegravarna sade jag att det är därför jag håller på med det här, så att vi aldrig mera behöver lägga någon i en sådan grav. Jag har varit starkt motiverad och vetat att det här är viktigt för mig, och det har hållit mig kvar, även om det betytt att jag varit en ett slags förkämpe.
Nya möjligheter för reservofficerare då Finland är Natomedlem
Kuusela sticker inte under stolen med att han gläds åt Finlands Natomedlemskap. Han tror att det kommer att bli allt mer vanligt att skicka reservofficerare till Nato-uppgifter, och nämner som exempel en tjänst vid Natohögkvarteret som är öppen även för reservister.
Det är ändå här som han ser att glastaket kan komma emot.
– Jag har märkt, i synnerhet inom internationell verksamhet, att en major eller kommendörkapten snarast betraktas som någon som sköter grundläggande uppgifter. Den som däremot är på överstes nivå börjar man prata med och se på med respekt. I vissa diskussioner lyssnar man i praktiken inte riktigt på en som är major eller kommendörkapten.
Kuusela skulle därför gärna se att det fanns fler reservister med kommendörs eller överstelöjtnants grad i reserven.
En annan fråga i en liknande kategori är hur man skulle få fler kvinnliga reservister med i det frivilliga försvarsarbetet.
– Jag tycker att det är verkligen viktigt att vi skulle få med intresserade och kompetenta kvinnor i verksamheten och att vi skapar en sådan gemenskap, där de känner sig välkomna och blir respekterade och får förverkliga sig själva. Tyvärr hör man ofta talas om fall där någon känt sig underskattad, kallats för flicka och på sätt och vis uteslutits ur gemenskapen och inte fått föra sina idéer framåt och liknande.
Enligt Kuusela gäller detta inte enbart kvinnliga reservister, utan även andra minoriteter.
– Vi har haft allt flera sådana som har föräldrar med invandrarbakgrund, eller som till och med själva har invandrarbakgrund, och som gjort beväringstjänsten, och vi borde också få med dem i verksamheten. I framtiden behövs vi alla inom försvaret.
