Den gröna baretten är en symbol för erhållen utbildning och visad kompetens i offensiv stridsverksamhet i kust- och skärgårdsförhållanden. En liknande huvudbonad används av lätta marininfanteriförband i flera länder. I den finska kustjägartraditionen förknippas baretten med traditionsstriden i Teikari, där lätta infanteriförband förstärkte försvaret av ön Teikari i Viborgska viken sommaren 1944. All strid genomfördes till fots och som en kombination av flera vapenslags och försvarsgrenars insatser, med märkbart försvårande begränsningar i underhållsförstärkningar.
Barettmarschen simulerar Teikaristriden
Barettmarschens skedesindelade genomförande följer Teikaristridernas sekventiella gång i stort. Marschen inleds med fotmarsch till samlingsområde, förstärkningstransport över vattendrag, fysiskt påfrestande strider till fots, avgörande strider i förorenad atmosfär och slutligen en urdragning över vattendrag till fastlandet. På detta sätt visar dagens kustjägare att de är färdiga att bära Teikarihjältarnas arv vidare i tryggandet av den finska kustens säkerhet.
Barettmarschen är ett utbildningsmoment som dels förkovrar soldaten i redan införskaffad kunskap och dels utökar soldatens färdigheter. Pedagogiskt är detta inte världens lättaste kombination, eftersom deltagarnas stridsvärde och mentala färdighet att ta emot utbildning i nya teman sjunker drastiskt under genomförandet. För att upprätthålla rätt säkerhetsnivå och stödfunktioner grundas en lägescentral i början av övningen. Denna hålls bemannad dygnet runt och den har en realtidsuppföljning av gruppernas framryckning. Centralen har en ständig kontakt till marschens punkthållare, underhållsorganisation och medicinalinsatsstyrka. Punkterna och lägescentralen inberäknade stiger övningsorganisationens styrka till närmare 100 personer, för att kontinuerlig utbildning och uppföljning ska kunna genomföras och stödfunktioner riktas in enligt behov. Barettmarschen är en stor gemensam insats av båda bataljonerna, brigadstaben och underhållscentralen. Utan brigadens interna sammanhållning och samarbetsvilja skulle detta inte vara möjligt.
Karta, kompass och torra fötter
Rutten och temapunkterna för barettmarschen varierar och hålls till stor del hemliga, eftersom marschen genomförs stafflerat enhetsvis och kräver orientering utan hjälpmedel. Det är förbjudet att ha med mobiltelefon eller elektroniska kompasser, eftersom deltagarna ska kunna påvisa att de behärskar framryckning i en omgivning med elektronisk störning och utan extern strömförsörjning. En klassiker som åter dök upp denna kontingent var utmaningarna i manuell orientering i det mörka Harparskogområdet. Andra svårigheter förorsakades av skavsår på fötterna, om deltagarna inte kom ihåg rätt grundutförande vid marschpauser. Dessa inkluderar att ta av sig skor och strumpor, torka fötterna och ta på sig torra strumpor innan man fortsätter framryckningen. Ett ständigt återkommande hinder för att fullgöra barettmarschen visar sig återkommande vara intaget av en tillräcklig mängd vätska och mat under utförandet. Kroppen klarar helt enkelt inte metaboliskt av den fysiska prestationen utan en fortgående energi- och vätskepåfyllning.
Närmare 90 procent av deltagarna kom i mål
Nylands brigads barettmarsch återspeglar Teikaristriderna bra genom sin kombination av enheter av olika typ och vapenslag som samarbetar för att utföra ett såväl fysiskt som psykiskt mycket påfrestande uppdrag. Av de 468 beväringar, reservister, kadetter och till den anställda militärpersonalen hörande som inledde marschen kom hela 408 i mål, det vill säga 87%. Detta visar på en imponerande uthållighet hos deltagarna. Grupperna uppvisade en väldigt god attityd och sammanhållning, vilka båda är förutsättningar för att komma i mål. Ett speciellt omnämnande förtjänar pionjärkompaniets militärförare, som hade god disciplin på såväl packandet av sin stridspackning som val av grundstridsteknik och ljuddisciplin vid vattendragsöverskridningen.Med en del nya teman som utbildas längs rutten, kan deltagarna mot slutet av marschen inte beredas möjlighet att ta emot ny kunskap enligt pedagogiska principer, så att den nya utbildningen först ska ges formellt och steg för steg, varefter det finns grunder att genomföra den inövade kunskapen tillämpat. När ny kunskap utbildas efter 25 timmar fotmarsch finns det en risk att utbildningen mottas bristfälligt eller begränsat. Oavsett detta lyckades alla grupper mycket bra, och i slutet av marschen kunde samtliga deltagare konstateras inneha den kompetens som krävs av en kustjägare.
