– Jag ville vara redo om något skulle hända, att jag kunde försvara mitt land, säger hon.
Det var inte bara en känslomässig impuls. Hennes farföräldrar hade förlorat sina hem i Karelen, och försvarsviljan hade alltid funnits med.
Men beslutet att rycka in byggde också på vilja till utveckling. Hon ville gå ledarskapsutbildningen, hon drömde om fredsbevarande uppdrag – och 2002 blev den drömmen verklighet i Kosovo.
– Jag ville testa mina gränser. Det var tufft, men jag klarade mig ganska bra. Och med facit i hand – som major idag – så gick det rätt bra, säger Laisi-Puheloinen, som blev den första kvinnliga majoren i reserven som inte gått Kadettskolan.
Ett av de starkaste minnena från beväringstiden var en hypotermiövning: att doppa sig i isvak mitt i vintern med stridsutrustning.
– Jag hatar kallt vatten. Jag har aldrig gjort det sedan dess – och kommer aldrig göra det igen, säger hon och skrattar.
Språk, kultur och mod att välja annorlunda
Det fanns ytterligare ett lager i hennes val: hon ville göra värnplikten på svenska. Som finskspråkig visste hon att det skulle bli en utmaning – men såg det också som en möjlighet.
– Jag tänkte att det kunde vara bra att kasta mig in i en språkmiljö och lära mig mer svenska.
Det visade sig bli en tillgång som följt henne genom hela livet. I dag, i en tid då både Sverige och Finland är medlemmar i Nato, ser hon flerspråkigheten som en strategisk tillgång.
– Vi har gemensam kulturbas och historia. Det är jätteviktigt att vi förstår varandra – inte bara på slagfältet, utan i ledarskap, samarbete och vardag.
”Det är inte superkvinnor som gör det här”
När man talar om kvinnor i militären lyfts ofta ord som ”ledarskap”, ”självutveckling” och ”internationella uppdrag” fram. Men det finns en risk att bilden blir skev. Alla kvinnor som gör värnplikten ska inte behöva sikta på att bli officerare eller FN-soldater.
– Det är jättevärdefullt att bara göra värnplikten. Även om det bara är sex månader. Det formar en som människa, menar Laisi-Puheloinen.
Hon ser värnplikten som en skola i samarbete, disciplin och personlig utveckling – egenskaper som är lika viktiga i ett team på ett företag som i ett förband.
Och nej – de kvinnor som klarar av värnplikten är inga övermänniskor.
– Det är inte superkvinnor som gör värnplikten. Det är vanliga finska kvinnor – och de har klarat sig. Det borde sänka tröskeln för andra.
En väg till ledarskap och inflytande
När Tiina Laisi-Puheloinen idag ser tillbaka är det tydligt att tiden i Dragsvik gett henne mer än bara minnen. Den blev en oväntad men stark grund för ett liv i ledarskap. Hon har haft chefsroller, lett innovationsorganisationer och sitter idag i tre bolagsstyrelser – alla inom försvars- och teknologisektorn.
– Jag hade aldrig trott att min värnplikt skulle leda mig till styrelserummen, säger Laisi-Puheloinen, som till vardags är vd för FiBan, det finländska nätverket för affärsänglar.
Men i efterhand ser hon mönstret tydligt: hennes militära erfarenhet, tillsammans med kompetens inom finans och startupvärlden, har gjort henne till en sällsynt resurs.
– De sökte någon med försvarserfarenhet, förståelse för teknik och strategi, och som dessutom är kvinna. Det visade sig vara ganska ovanligt, säger hon med hänvisning till de tre bolag vars styrelser hon sitter i.
Det är just denna kombination – samhällsengagemang, teknikförståelse och försvarskunskap – som hon menar att fler kvinnor kan och bör få möjlighet att utveckla.
En framtid som kräver reform
Men framtiden ställer också nya krav. I dagsläget är det bara runt 70 procent av Finlands män som fullföljer värnplikten. Samtidigt är det väldigt få kvinnor som rycker in. Om trenden fortsätter kommer Försvarsmakten inte kunna bemanna sina behov.
– Jag tror att Finland måste reformera värnplikten under 2030-talet. Antalet kvinnor måste öka – och det sker inte av sig själv, säger hon.
Ändå är hon inte redo att kräva allmän värnplikt för kvinnor.
– Inte i dagens världsläge. Istället borde vi satsa på information, förebilder och sänkt tröskel.
Hon lyfter idéer som att låta kvinnor få göra uppbåd – precis som män – och att kampanja mer för att ”ta med en kompis”, så att ingen behöver rycka in ensam.
– För pojkar är det en självklar diskussion efter uppbådet: Var ska du rycka in? För flickor finns inte samma samtalsrum. Det borde vi skapa, föreslår Laisi-Puheloinen.
Varthän, Finland?
Det är inte enbart värnpliktens framtid som Tiina Laisi-Puheloinen har funderat över under sommaren. Hon efterlyser ett gemensamt samhällsprojekt, likt det som fanns efter kriget eller under industrialiseringen.
– Vi har gjort mycket – gått med i EU, anslutit oss till Nato – men vet vi vart vi egentligen är på väg?
I dag fastnar vi lätt i detaljer och symbolfrågor, menar hon, samtidigt som stora utmaningar – som innovation, arbetskraft och säkerhet – växer.
– Vi behöver lyfta blicken. Vi har klarat oss genom värre tider, men nu krävs det mod att tänka strategiskt. Att våga formulera ett Finland 2.0.
Faktaruta
Namn: Tiina Laisi-Puheloinen
Militärgrad: Major
Värnplikt: 1996 på Nylands brigad
Ålder: 55
Födelseort: Kouvola
Familj: Make Ari Puheloinen, föräldrar, syskon och fadderbarn
Hobbyer: Sport, jakt, ljudböcker, stugliv och politik
Senast lästa bok: Kuka puolustaisi Eurooppaa? av Keir Giles
Senast sedda tv-serie: Monte-Criston kreivi
